Moderskärlek finns överallt i världen. Det spelar ingen roll om du besöker New Yorks fullt belamrade gator eller kliver ut i regnskogen bland urinvånarna. Kärleken finns där. Kärleken till sina barn, den som gör att kvinnan skulle gå genom eld för att beskydda. Därför är det inte så konstigt att det finns mängder av böcker, teatrar och filmer som behandlar ju ämnet moderskärlek. Det är någonting så uråldrigt, modernt, naturligt och som bara finns där hela tiden. Det bara måste få sättas på pränt eller på bioduken.
1892 presenterade August Strindberg pjäsen Moderskärlek. Den utspelade sig i skärgården under författarens samtid. En mer nutida filmatisering inom området moderskärlek är spelfilmen Ögonstenen. Den handlar om en moders ovillkorliga kärlek och strävan efter att kunna ge sitt barn allt. Modern i filmen jobbar natt för att kunna försörja sin dotter och samtidigt ägna den vakna tiden åt att vara med henne. När kvinnans förre detta pojkvän dyker upp kommer rädslan att han ska ana att dottern är hans – och ta dottern ifrån henne. Ännu en gripande bok som det även har gjorts en film om, och som har moderskärlek som central roll är klassikern Inte utan min dotter. Historien är baserad på en gripande, sann historia där en moders kamp om sin dotter startar efter vad som först bara verkade som en vanlig semesterresa.
Om man istället vill läsa en bok med forskningsmässiga inslag så finns ”Tired of weeping: mother love, child death, and poverty in Guinea-Bissau”. Där tar författaren med dig till en miljö i västra Afrika, kantad av fattigdom, hög fertilitet och hög dödlighet bland både spädbarn och barn. Under ett halvt decennium ägnade hon tid åt att studera och vara tillsammans med kvinnorna som gjorde allt för sina barn, utan att det alltid räckte till. Syftet med boken är att studera och skildra moderliga reaktioner vid barnens bortgång. Boken är både personlig och känslosam men skildrar moderskärleken på ett utmärkt sätt.
